28 Februari: Gammla tider...

      DATUM: 2011-02-28 TID: 13:47:34
Shit, sitter och duskuterar med Emma om bejbisar, stora magen när man är gravid och längtan efter bejbisen under hela gradiviteten. Ett mirakel att jag fått william.

Bara tänka tanken då jag fick veta att jag väntade william var ett mirakel.
Fast jag viste att jag var gravid några veckor före men vågade inte säga till någon utan mina närmaste kompsar. Var sjukt rädd men sen när alla viste och varit på sunderbyn på ultraljud bestämde jag mig att jag ville behålla honom. Micke var med också då, vi fick samtidigt en bild på lilla wille och bara skratta hur närvösa vi var inne i rummet får mig att skratta..
Folk som säger att jag förstört mitt liv så har dom helt fel. William har bara hjälpt mig på fötterna igen. Fått mig att ta tag i mitt liv, mer ansvar och så vidare..
Plus att jag saknar den stora magen, sparkarna och rörelserna i magen som kom och gick.
Längtan var jätte stor efter lilla wille, hur jobbigt de änn vart när wille ännu var i magen så har mina föräldrar och min syster emma ställt upp för mig mäst. Bode ju i haparanda den tiden.

Slutet av veckorna när jag väntade wille så for vi på stan och lite överallt, då var emma rädd att jag skulle ramla så istället höll hon i mig nästan hela tiden ;) Så sjukt roligt nu när jag tänker efter. *haha*
Plus att hon var tsm med fredde då så var hon till happis ibland, helt galet vad tiden har gått fort..
Redan 2 år sen jag satt och väntade på wille den här tiden.

Men vem vet, kanske om några år står man igen med en stor mage. ;)
Just nu vill jag inte ha ett till barn men som min barnmorska sa när wille just kom till livet så sa hon till mig "nu har du tid att skaffa ett helt fotbolls lag när du fick ditt barn så tidigt" *HAHA*
Men de blir de inte de kan jag lova er..
Nu har istället min syster emma och fredde den härliga längtan efter deras mirakel tjej som snart borde titta ut. Då får william ännu en kusin vitamin..

Så sjukt gullit klipp på lilla wille 6 månader..



Bilden med blå tröjan togs 12 dagar innan wille kom ut ;) Man kan säga att jag såg liten ut med en stor fotbolls mage ;) *haha* Där ser man också att wille hade börjat trycka sig neråt ;)


Datum att minnas 30/3-2009

      DATUM: 2010-11-23 TID: 23:17:09
Om 30/3-09 dagen wille föddes.
Hittade det här i min gammla blogg. :)

Söndag den 29/3 tog jag och pappa 16:00 bussen mot luleå för att sova hos min syster yster tojan och johan. Kommer inte ihåg vilken tid vi var framme i luleå nåväl så kom tojan och hämtade oss från buss stationen. När vi kom till Tojan så satt vi och pratade och Ja jag var närvös inför måndagen! Jag kunde inte somna allt under natten kanske sov ca 2 timmar bara om ens de. vaknade hela tiden och låg vaken.. Hahah!

Sen på måndag klockan 05:30 ringde klockan och jag gick in i duschen. Tojan, johan och amanda sov. Pappa gick ner medans han väntade på mig. Dock tyckte jag tiden gick fort, vid 06:00 kom taxin och hämtade oss då man skulle bege sig mot synderbyn. Kunde man vara mer närvös och rädd ;D Nåväl, jag försökte att tänka på något helt annat men det gick ju inte. När vi var framme var klockan ca 06:30 och det var en kvart kvar till jag skulle vara där på förlossnings avdelningen men det gjorde inget att jag var tidigare sa dom. Jag fick ett rum och ett par jätte fina kläder. 06:45 kom 2 sköterskor och skulle stoppa dropp till mig och så fick jag något att dricka som smakade BLÄ! Jag tro aldrig jag har druckit något äkligare men man var tvungen och dricka det före operationen. Fick ligga sen ett bra tag på rummet och bara försöka ta det lungt och slappna av som jag inte kunde. Min pappa satt brevid och skrattade och bad mig ta de lungt men icke icke de!

Läkaren Anna kom in vid 08:00 tiden och informerade och pratade lite just innan operationen och så sen fick jag träffa barn morskan margareta som kommer vara med under operationen. Både Anna och Margareta berättade om hur många som kommer vara där. Att någon kommer övervaka mig och barnet, sen anna som skulle skulle göra själva operationen, Margareta som skulle vara och ta imot barnet så skulle det finnas några till personer där och hjälpa.

Vid 08:30 var det dags att rullas in i operations salen. Fick en till dropp i andra handen. Där låg man ett tag tills en special läkare som för att ge ryggbedövningen. Jag ville värkligen inte se sprutan sa jag direkt.! Fick lägga mig på sidan och så stack det till men jag sa inget. Så obehagligt det var och ONT gjorde de! Men jag kände bara när det stack till och sen när han tröck in sprutan. Sen blev hela kroppen varm och donade bort. Special läkaren frågade om jag kände sen något men det gjorde jag inte. Jag kunde bara röra på armarna och huvudet inte något annat. Anna frågade om hon skulle berätta vad dom gör med det fick hon inte bara när william hade kommit ut. 08:40 startades operationen, 08:45 så sa dom till mig snart kommer han. Precis 08:46 så sa dom lyssna nu kom han, du har fått en underbar liten fin son och visade honom till mig. Sen gick barnmorskan ut och pappa var med när barnmorskan margareta kollade igenom william.

Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta men jag var så glad att känslorna kan jag inte beskriva. Har aldrig kännt så som jag kände när jag fick wille och fick se honom. När dom höll på att sy ihop mig fick pappa komma in och han höll i william. Som andra sköterskorna som var där inne och hon som övervakade mig pratade med mig under hela operationen. Pappa satt brevid mig, vid mitt huvud med wille i famnen, william öppnade ögnen efter ett tag. Anna sa till mig: Nu har du fått en och om något år kommer du väl tillbaka och får nästa barn. Jag sa: Nej inga fler. Anna sa att det är faktiskt bra att jag är så ung och skaffat barn för då är man inte så gammal när william växer och sen när han flyttar hemmifrån .HAha. Då sa pappa också: Nå nu har ju du tid att skaffa ett helt fotbolls lag! HAHAHA. Då visste jag inte vad jag skulle säga.

09.10 var operationen klar och pappa fick gå ut med wille medans dom skulle fixa allt och överflytta mig till en vanlig säng. Jag skulle lägga mina armar i kors på bröstet och lyfta upp huvudet sen lyfte dom över mig till andra vanliga sägen. Kändes jätte konstigt när man inte hade någon stor mage. Man kändes tom på något sätt. När jag rullades ut från operations salen gav dom william i min famn. Så lite och söt han var. Vägde 4205 g och 51 cm lång.
Dom förde upp mig till bevaknings rummet där jag fick ligga tills jag fått tillbaka känseln. William fick följa med men efter ett tag kom dom och hämnade han. Då jag fick sova. Somnade ganska fort.
Pappa hade gått till BB för att jag hade fått ett eget rum så han hade fört över min väska och williams väska dit. Han kom upp och lämnade nyckeln till mig och så var han inte länge innan han skulle åka in till stan för att ta bussen hem till Happis. Han hade ringt micke och micke skulle komma när jag hade kommit till BB avdelningen. Jag sov hela tiden när jag var på övervaknings rummet men vaknade till när sköterskorna kom och kollade blod tycket. Vid 13:00 tiden fick jag äntligen fara till BB. jag kunde röra på bena och lite på kroppen men det var tungt. Allt hade ju inte kommit tillbaka. När jag kom till BB kommer en sköterska in och presenterar sig och har med wille. Dom gav honom till mig och varenda natt sov han med mig på BB. Jag tyckte hela måndagen hade gått fort för helt plötsligt var det kväll och micke kom förbi en sväng på kvällen. Han tyckte om sin son william jätte mycket ♥

William är det bästa som hänt mig och ångrar inte att jag har honom fast jag är så ung.
Utan honom hade jag inte varit den jag är idag, och är glad att jag fick sådant stöd av min pappa. Många tycker säkert att de är konstigt att jag tog med min pappa men jag skulle aldrig annars klarat de. Måste säga att jag är stålt över mig själv att jag klarade av alla nålar, sprutor utan att svimma =)

 

William betyder -♥-